”Jag var rädd för mitt liv”

”Jag var rädd för mitt liv”

Oliwer från Ung i Malmö har varit hos en ung före detta kriminell och intervjuat honom. Och nu skriver Oliwer 17-åringens historia, hur det började varför det blev som det blev och hur det slutade.

Från första början vill jag bara säga, börja inte med den här skiten. Nu kan ni få höra min historia, om hur och varför det blev som det blev. Om ni känner någon som är i samma situation som mig; hjälp hen, ge de den hjälpen jag inte fick. Gör allt så det inte slutar så som för mig. Jag hade tur för att jag kom ut ur det men det är inte alla som slutar så som mig. Vissa luktar på blommorna underifrån. Jag vill att ni läser min historia och hjälper varandra, samtidigt som jag hoppas på att detta slutar med att åtminstone en person får hjälpen som jag inte fick. Jag vill vara anonym i detta på grund av att det kan uppstå problem, jag kommer inte nämna några namn.

Allt började med att jag var mobbad i skolan på grund av att jag inte hade pengar. Jag hamnade i fel omgivning, fick fel vänner och jag brydde inte mig så mycket om vad som hände i mitt liv. Det bara blev så som det blev, på grund av  mobbning och så vidare. Jag var nio år gammal när jag kom in i den så kallade kriminella världen. Då stal jag bara cyklar och hängde med coola vänner. Ungefär två-tre år därefter när jag var tolv-tretton år – det var då jag plockade min första moped och lärde mig köra. Jag trimmade dem och gjorde allt möjligt med mopederna, rymde från snuten med mera. Det var då det började på riktigt och det blev grövre och grövre för varje månad. Under dessa månaderna handlade allting bara om pengarna, märkeskläderna, bilarna och populariteten.

Jag började sälja narkotika så jag fick till slut bära vapen på gatan som skydd, för att jag visste aldrig vad som skulle hända. Jag visste inte om det blev skottlossning vid mig eller mot mig. Helt enkelt var jag rädd för mitt liv och för vad som kunde hända bara jag gick ut med mina närmsta vänner. Det var bara dem och min mamma som visste att jag höll på med skit. Snuten gjorde bara mer skit och skolan brydde sig inte ens. Så jag fick inte hjälpen jag kunde få av snuten och skolan, mina vänner försökte stödja mig när jag var på väg att sluta med det. Till slut lyckades jag att sluta med det utan skolans eller snutens hjälp. Det var inte för så länge sen i juni 2018, jag slutade på grund av att jag fick ett barn. Jag spottar på de alla som kunde hjälpa mig men inte gjorde det för de var rädda eller bara sket i det. 

Hjälp dina vänner eller folk du känner att komma ut ur kriminalitet om det inte är försent.